Wednesday, November 22, 2017

Idag höjs skatten på ISK och KF

Idag kommer det omskrivna förslaget att höja skatten på ISK och Kapitalförsäkring klubbas igenom i riksdagen. Cleas Hembergs namninsamling på över 30.000 namn gav ingen effekt på kort sikt, men kanske minskar risken för en tredje höjning (ja dagens höjning blir den andra på kort tid) av ISK-skatten i framtiden?

ISK var ju något som lyftes fram som rekommendation när avdragsrätten för privat pensionssparande försvann för ett par år sen. Och hur låg pensionen kommer bli om man inte sparar själv matas vi ju med så gott som dagligen. Det gör att många har kritiserat att skatten nu ska höjas på det rekommenderande alternativet som då drabbar "vanliga människor" som försöker spara lite till sin pension.

Något som det skrivs ganska mycket om är möjligheten att löneväxla för personer som tjänar över gränsen för statlig inkomstskatt. Löneväxla betyder att man byter lite av dagens lön mot avsättningar till tjänstepensionen. Vilket är en fördel om man tror att man betalar högre skatt i procent idag än vad man kommer göra på sin framtida pension.

Ett alternativ som det skrivs betydligt mindre om än löneväxling är möjligheten att starta en enskild firma vid sidan om sin vanliga anställning. Det är något jag själv haft i många år även om verksamheten och därmed intäkterna gått lite upp och ner. Inom ramen för sin enskilda firma kan man sätta av upp till 35% av vinsten i pensionssparande. Det vill säga sätta in pengar i sin gamla IPS där man inte längre ska spara pengar man tjänat på vanligt arbete som anställd.

Fördelarna med det är flera. Dels stoppar man in obeskattade bruttopengar. Som man förmodligen kan plocka ut till lägre skatt som pensionär. Men dessutom är schablonskatten bara hälften av den som betalas i ISK och KF (15% av statslåneräntan istället för 30%). Så vitt jag kan förstå blir skillnaden ännu större nu efter höjningen av schablonskatten för ISK/KF. För jag har inte någonstans läst att IPS ska påverkas eller få något högre golv? Mindre än halva skatten kommer göra stor skillnad med ränta på ränta under en lång sparperiod, inte minst då vi kan räkna med att statslåneräntan i snitt troligtvis kommer vara lite högre än dagens.

Är det inte svårt att starta en enskild firma då? Nej det skulle jag inte säga att det är. Det handlar egentligen om att skaffa så kallad FA-skatt, vilket betyder att du har både F-skatt (egen företagare) och A-skatt (anställd). Jag själv har en liten konsultverksamhet och då är bokförningen väldigt enkel, jag har egentligen ingen balansräkning då jag inte har några tillgångar i firman. Utan jag fakturerar några kunder om året och sen har jag lite kostnader i form av inköp av lite papper och frimärken och kanske någon resa till ett möte. Mellanskillnaden mellan intäkterna och kostnaderna är mitt överskott (vinst). Man tar inte ut någon lön i en enskild firma utan överskottet är det som man efter skatt få behålla som sin lön. Det lär man sig att bokföra och deklarera väldigt enkelt om man är lite intresserad. Om man under något år skickar noll fakturor så kostar det inte att ha firman rullande i väntan på nästa kund.

Vad som kan vara en lite större utmaning är ju att hitta någon att skicka fakturorna till. Men här är min erfarenhet att det är mycket lättare att hitta extrajobb om man kan fakturera än om du ska bli anställd och få vanlig lön. Jag tror inte jag hade fått ett enda av mina uppdrag om jag inte hade möjlighet att skicka faktura med F-skatt.

Man bör ju också kolla med sin arbetsgivare att det är ok att man bedriver en enskild firma vid sidan om jobbet. Och fundera på om jobba mer under några år är värt att kunna jobba betydligt mindre sen.

Ska man jobba helt som egen företagare finns det troligtvis fördelar att bedriva det som ett aktiebolag, framförallt om vinsten beräknas bli lite större. Men för lite sidoverksamhet som omsätter 10.000-100.000 kr om året med låga kostnader tycker jag personligen ett enskild firma har fungerat utmärkt. Jag kommer sätta av 35% av årets överskott till min IPS, där får sen pengarna ligga och gotta till sig i indexfonder med under halva ISK-skatten i ca 20 år. Innan jag plockar ut dom som en del av min mycket låga pension, med låg skatt som följd.

Även du som saknar tjänstepension i din anställning får fortfarande göra avdrag för insättning i IPS. På upp till 35% av lönen. Se till att bli kompenserad med en högre lön först bara för att du inte får tjänstepension.

Tillägg: Tjänar du inte över brytpunkten för statlig skatt om du lägger ihop din lön från anställning och enskild firma är det troligtvis inte värt att spara i IPS. Se tipsen ovan som något att kolla vidare på om det verkade intressant. Inte som rådgivning som passar alla situationer.

Monday, November 20, 2017

Dokument utifrån om medborgarlön

I går söndag sändes en dokumentär om medborgarlön på SVTs Dokument Utifrån. Ni kan se den här på SVT Play.



Jag har inte funderat så mycket på ämnet tidigare och är därmed inte så insatt men fick lite nya insikter. Jag kände till exempel inte till att alla medborgare i Alaska får en kontant utdelning varje år från deras oljefond (1000-2000 dollar om året de senaste åren). Problemet är att intäkterna för fonden är beroende av oljepriset vilket gör utbetalningarna ganska sårbara.

Nu är ju inte 1000-2000 dollar något som går att leva på. Men principen är intressant att man har en fond där en del av vinsten återinvesteras och en del betalas ut varje år. Precis som den personliga "pengamaskin" som många av oss investerare bygger själva.

I programmet berättade man också om en studie som gjorts på lotterivinnare där den fortsatta arbetsinsatsen inte påverkades av en vinst på 5000 dollar i månaden livet ut. Däremot jobbade vinnarna med annat efter vinsten, man vågade ta större risker och starta egna verksamheter istället för att jobba vidare som anställda.

Frågan om medborgarlön är ju extra aktuell i tider av automatisering med robotar och självkörande bilar etc. En studie från 2013 säger att runt hälften av alla jobb kommer försvinna som en följd av automatisering. Bill Gates har till och med föreslagit en speciell robotskatt där roboten sa betala skatt för det arbete som den ersatt en människa med (eftersom ju människan betalade skatt när den genomförde samma arbete).

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av dokumentären totalt sett. Det känns fortfarande som det är mycket som ska lösas för att få någon medborgarlön på plats. Och mycket av retoriken gick ut på hur vi skulle ta pengar från de rika företagen och ge ut till folket.

I Sverige är ju fortfarande alla fullt sysselsatta med att diskutera hur vi ska jobba mer och längre. Inte mindre.

Så det är nog säkrast att själv skapa den passiva inkomsten som möjliggör att allt jobb blir frivilligt snarare än att hoppas på att samhället ska få någon lösning på plats de närmaste 20-30 åren. Men helt klart ett intressant ämne som vi troligtvis kommer höra mer om närmaste åren. 

Skulle vara kul med andra personers reflektioner efter att ha sett dokumentären.

Sunday, November 19, 2017

Kvällsjobb helt fel dag

Ny måndag närmar sig och det återstår nu 5 arbetsveckor till jul och det är därmed också vad som återstår i form av heltidsjobb som anställd i resten av mitt liv. Det rullar verkligen på snabbt nu.

När jag sammanställde tiden fram till jul förra helgen kom jag fram till att det fanns något att se fram emot varje vecka. Förra veckans höjdpunkt var det utdelningen i H&M, vilken jag placerade i Akelius och Klövern pref i fredags. Fint att boosta utdelningen med lite inköp till 6,2 resp 6,6% direktavkastning. Kommande veckas planerade höjdpunkt var tänkt att bli torsdagens #uppesittarkväll. Men tyvärr har det dykt upp en jobbaktivitet fram till kl 21 just den kvällen. Får bli att kolla sändningen och twitterflödet i efterhand.

Planen är att investera lönen i november och december som vanligt. Sen kommer jag få en vanlig lön i januari plus sparad semester och större delen av 2018 års ordinarie semester. Totalt blir det ungefär 3,5 månadslöner som betalas ut nästa år vilket tillsammans med arvode för min bok ska räcka till mina omkostnader under hela 2018. Det ser dessutom ut att bli lite utrymme för några aktieköp även under 2018.

Utdelningen jag får under 2018 ska sparas på sparkonto och användas till konsumtion under 2019, för att skapa tillräckligt med framförhållning och buffert. Så det återstår 2 regelrätta uppesittarkvällar i mitt liv, varav jag alltså missar den första.

Reklam: Det återstår nu 36 böcker med chans till specialsignering inför jul. Tack till er som beställt under helgen. Läs mer här.

Friday, November 17, 2017

Årets julklapp är här!

Sen jag gav ut min bok innan sommaren har jag många gånger fått frågan om det går att få boken med en personlig hälsning i signeringen. Tyvärr har det varit svårt att lösa med logistik och fakturering då hanteringen sköts via ett centralt system.

Nu har jag efter lite övertalning fått till en tillfällig lösning inför jul som gör det möjligt att köpa en signerad bok till bra pris och dessutom påverka vad det ska stå i signeringen. Främst tänkt som en julklapp, men ni får givetvis gärna köpa en bok till er själva också.

Antingen skriver ni bara namnet på den som ska få boken så komponerar jag ihop en egen hälsning. Ni kan också vara mer kreativa och välja hela hälsningen själva. Vill du tex ge boken i julklapp till din bror som röker som du tycker ska sluta röka och istället spara ihop pengar så ni kan åka till New York ihop 2020 så skriver jag det. Bara er egen fantasi sätter begränsningen. 

Priset är 195 kr + 30 kr porto. Boken kommer med posten inom ett par dagar från beställning. Fakturan kommer i ett separat kuvert. Ni beställer genom att maila mig på bloggmiljonaren@hotmail.com

Skriv: 
- Namn och adress dit boken ska skickas (fakturan kommer till samma adress)
- Namn eller annan hälsning som ska stå i samband med min signering

Logistiskt är detta en liten utmaning. Och då priset till och med är lägre än ordinarie pris så har jag fått ok från förlaget på att köra detta under en begränsad tid och med en begränsad upplaga. Jag kommer ha 50 böcker tillgängliga och föreslår att ni beställer innan 13/12 så ni hinner få leverans innan jul (eller så långt lagret av de 50 böckerna räcker).

Hoppas möjligheten blir uppskattad och att jag får fullt på upp på kvällarna närmaste veckorna med böcker, hälsningar och kuvert.

Boken har 11 kapitel och 150 sidor. Den är tänkt att ge både inspiration och handfasta tips på hur man får ut mest av sitt sparande. Passar oavsett om man vill spara 60% av lönen och gå i pension innan 40 eller 5% av lönen för att i framtiden kunna få en extra guldkant på livet. 

Thursday, November 16, 2017

Olika typer av sparsamhet och liv

Bloggaren Sparpingvin har skrivit om Sven-Olof som lever på 4000 i månaden och bor på 15 kvadratmeter utan dusch eller Internet. Läs inlägget här.

Veckans affärer gjorde ett reportage om SR profilen Gurgîn Bakircioglu. Som till synes utan sparkapital ska resa runt i husbil i södra Europa och jobba 1 dag i veckan för att dra in 6000 kr i månaden. Läs reportaget här

Läsare av min blogg tipsar gärna om denna typ av reportage och skriver något i stil med "haha nästan värre än dig". Och jag förstår att det går att se likheter då jag också levt billigt och det är utanför normen att både leva i en husbil och att gå i pension innan 40.

Men jag ser mig själv som ganska långt från båda dessa personer. Visst jag har levt ett antal billiga år, men det har varit en period i mitt liv och haft ett tydligt syfte. Jag bor i en fin lägenhet med golvvärme i badrummet, har en bil och Netflix. Vi räknar från och med nu att resa utomlands minst 2-3 gånger om året och äter mat ute flera gånger i veckan.

Från det att vi båda slutat jobba räknar vi med att kunna leva för minst 30.000 kr netto per månad i dagens penningvärde resten av våra liv. Det är givetvis mycket mindre än om vi jobbat vidare med två heltidslöner, men absolut ingen missär på gränsen till svält för två vuxna utan barn.

Sen tycker jag det är jättebra att folk är olika och lever på olika sätt. Men att ganska impulsivt säga upp sig utan större sparkapital för att jobba mindre och leva billigt tycker jag är raka motsatsen till det vi gör. Dvs biter ihop år ut och år in på jobbet och sparar 70-80% av lönen på aktiemarknaden långsiktigt. För att sen många år senare ta steget att sluta jobba.

Troligtvis har bloggen bidragit till bilden då jag valt att lyfta fram dessa nästan komiskt sparsamma delar. Men reaktionerna från mina kollegor nu när jag ska sluta jobba är tydlig. Ingen har märkt att jag sparat pengar i den omfattning jag har gjort.

Tuesday, November 14, 2017

Ratos

Ett av få bolag jag redan uppnått mitt mål i aktieportföljen är bolaget Ratos. Jag har 2500 aktier och inga planer på att köpa fler. Det gör Ratos till ett ganska litet bolag i min fortfölj om ca 2%, med tanke på att det är ett investmentbolag bestående av massa andra bolag. Portföljen ska även växa ytterligare lite vilket gör att Ratos kommer få ännu lite lägre vikt när nysparande och utdelningar återinvesteras i andra bolag.

Dagens rapport i Ratos var ingen höjdare. Bolaget fortsätter att underprestera och såväl gamla surdegar som nya förvärv kämpar i motvind. Så det är möjligt att man borde göra sig av med skiten och lägga pengarna i andra bolag som presterar bättre. Men min strategi är ju att köpa för att behålla väldigt många år. Och att det går tungt just nu är ju inprisat i aktiekursen.

För mig som har 50-60 års horisont så kan det vara intressant att se att det var mindre än 10 år sen som Ratos var den stora stjärnan bland investmentbolagen. Det är ju lätt att glömma och att tycka Investor är ett kanonbolag (vilket jag tycker och därför har lagt stor del av 2016 och 2017 års köp i Investor). Såhär såg det tex ut om man jämförde några av de större investmentbolagen för 10 år sen.


Ratos klarade nedgången i IT-bubblan bäst av alla och uppgången under de goda åren 2004-2007 var enastående. Det gick alltså att argumentera för bolaget både i dåliga och bra tider. Ratos fortsatte sen att klara sig bra ända fram till 2011. Sen har det varit ett antal tunga år efter det.

Det går ju absolut att ha en trendföljande strategi och direkt sälja bolag som inte presterar. Det går också att ha en motsatt strategi och ta hem vinster när ett bolag gått väldigt starkt på kort tid och köpa när det "gör som ondast" i bolag som gått tungt. Men båda dessa strategier kommer kräva tajming och kosta i courtage. 

Min poäng är att det är inte helt otänkbart att om 10 år så är det något av dagens stjärnbolag tex Latour som hamnat i en tuff period. Och att Ratos äntligen fått lite ordning på affärerna. Just nu känns vändningen i Ratos rätt långt borta och då känns det skönt att kunna glömma bolaget eftersom jag inte ska köpa mer och heller inte sälja.

På tal om att köpa och sälja. Har inte så mycket likvider i portföljen nu efter lite hetsiga köp senaste veckorna. Men runt 2000 kr finns kvar plus kommande utdelning i H&M fram till lönen om 1,5 vecka. Jag kommer köpa en del Investor och Klövern pref. Kanske lite Castellum också även om den stått emot senaste veckans nedgång lite väl bra för att locka mig.

Monday, November 13, 2017

Diverse måndagsbetraktelser

En ny vecka inledd och nedräkningen mot jul och pensionering går vidare.

Idag har FI som väntat lämnat över förslaget om ytterligare 1% amortering för bolån större än 4,5 gånger bruttolönen. Såhär är befolkningens bolån fördelade. Svårt att uppskatta de gula prickarna i diagrammet men enligt uppgift så ligger idag 15% av lånen över denna gräns. OBS att de nya kraven om de går igenom bara ska gälla nya lån.
Jag roade mig med att sätta in vårt hushåll som en lite större svart prick. En försiktig värdering av lägenheten ger 30% belåningsgrad. Med två löner som vi har 2017 så är vårt bolån lägre än vår samlade bruttolön. Nästa år får vi bara min frus lön större delen av året och då är lånet runt 1,5 gånger lönen. 2019 slutar troligtvis även hon på jobbet och då blir det troligtvis bara mindre inkomster från extrajobb vilket gör att lånet mycket väl kan vara 10 gånger större än lönen. Men återigen befintliga lån påverkas inte, så mer en rolig tanke än att vi kommer behöva ta höjd för amortering i vår kalkyl.

Här finns mer info från Finansinspektionen samt några filmsnuttar som visar på olika typfall. Kontentan från filmerna är att bankernas kalkyler för att man ska klara räntan och ha pengar så det räcker att leva på slår till innan 3% amorteringskrav i de flesta fall. Men vi ser ju att det trots allt finns en del prickar i övre högre rutan på diagrammet.

Nu är det strax dags för avgörande kvalmatchen till VM. Jag tycker fotbolls VM är minst dubbelt så roligt om Sverige är med. Så hoppas verkligen det går vägen, även om jag tror det blir tufft. För att hedga mig lite så satte jag in 100 kr hos ett av de få spelbolag jag inte redan varit kund och utnyttjat bonusen på nämligen Expekt. Jag fick 500 kr i bonus vilket gjorde att jag kunde sätta 600 kr på att Italien går till VM. Tyvärr behöver jag omsätta eventuell vinst lite innan jag tar ut den. Vilket går att lösa med lite stök. Expekt har ganska tuffa omsättningskrav när man får så mycket som 500% bonus. 

Att jag tidigare varit kund hos de flesta bolag och redan använt bonusen man får som ny kund beror inte på att jag gillar spel. Utan att jag använt ett system där man sätter in pengar på många bolag samtidigt och sen spelar mot sig själv för att effektivt slussa pengarna mot ett konto där de kan tas ut. Samma system som Günther Mårder pratade om i Sparpodden under namnet "gång på gång".

Kommer ändå hoppas på Sverige. 100 kr är det absolut värt med ett VM.

Saturday, November 11, 2017

Bra lördag

Underbart med helg. Och snart är det lördag hela veckan lång. Längtar så!

Jag räknade ut igår att jag jobbat 624 veckor (ungefär) och att det nu är 6 arbetsveckor (exakt) kvar till pension. Det vill säga knappt 1% kvar.

Idag har vi tvättat bilen och bytt till vinterdäck. Första däckbytet på egen bil eftersom vi köpte den i somras. Jag och min fru hjälptes åt. Däckbytet gick på 20 minuter. Riktigt nöjd med den tiden. Sen har det blivit lite bakning av kladdkaka och en flaska cava till middagen. Sån lyx man kan unna sig när man lever för nästan 10.000 kr per person i månaden.

6 veckor kvar på jobbet alltså. Jag har faktiskt något kul varje vecka att se fram emot. Några höjdpunkter i kronologisk ordning:
- Utdelning från H&M
- Uppesittarkväll (och kanske courtagefri USA-handel samtidigt vid Black Friday den 24/11?)
- Weekend med julbord och hotellövernattning med min fru
- Julfest med jobbet
- Julfest med Sterners förlag (som gett ut min bok)
- Avtackning + AW med närmaste teamet på jobbet

Så jag ska försöka njuta av tiden samtidigt som jag hoppas att de 6 veckorna går fort och friheten är här så snart som det bara går. Men det var ju nästan härligare med skolavslutningen än själva sommarlovet. Och många tycker ju fredagen är bättre än söndagen. Så dessa 6 sista veckor med hela pensionen framför mig ska jag ta tillvara på.

Hoppas ni har en bra helg där ute, oavsett om ni redan är fria eller har 10, 100 eller 1000 veckor kvar till friheten.

Thursday, November 09, 2017

Amorteringskrav och bopriser

Eftersom vi har runt 30% belåning på vår lägenhet så har jag inte lagt ner så mycket energi på det här med nya amorteringskraven. Vi räknar dessutom med att bo kvar i något år till och när det är dags för nästa flytt har troligtvis varken jag eller min fru någon inkomst, så nya lån känns avlägset. Ska vi flytta kommer det vara till något billigare för att binda mindre kapital i boendet. Men även om det inte påverkar mig personligen direkt så kan det ju få spridningseffekter på hela ekonomin om välavlönade personer ska lägga stor del av sin lön på amortering istället för konsumtion.

Såhär ser ju amorteringskraven som infördes förra året ut för lån tagna efter 1 juni 2016:
Belåning över 70% av bostadens värde = 2% av lånet i amortering per år
Belåning 50-70% av bostadens värde = 1% av lånet i amortering per år
Belåning under 50% av bostadens värde = frivilligt att amortera

I nästa vecka väntas finansinspektionen lämna över ett förslag till regeringen om att även lägga på 1% ytterligare amortering på ovanstående om bolånet överstiger 4,5 gånger hushållets lön före skatt. Läs om det här. Det betyder som jag förstår det att även de med under 50% belåning kan få 1% amorteringskrav om lånet är tillräckligt stort i förhållande till lönen. Detta gäller nya lån, så oroa er inte om ni redan har ett bolån.

Två medelinkomsttagare som tjänar totalt 60.000 kr ihop brutto och lånar 3,5 miljoner för att köpa ett boende för drygt 4 miljoner kommer alltså få amortera 3% av lånet om året. Det betyder 8.750 kr i månaden. Om bruttolönen i familjen på 60.000 kr är någorlunda jämnt fördelat betalar ingen av dem statlig skatt och nettolönen blir runt 45.000 kr i månaden. Amorteringen motsvarar då 19,5% av nettolönen.

En av personerna i paret ovan knegar på några år och gör en fantastisk karriär. Med den nya lönen 70.000 kr per månad känns det fjuttigt att bo i en lägenhet för 4 miljoner. Så man köper en villa för 10 miljoner och lånar 8. Den andra personen tjänar fortfarande 30.000 kr i månaden, dvs familjens totala bruttolön är 100.000 per månad. Nu ska det amorteras 20.000 kr i månaden vilket motsvarar 31,5% av den nya totala nettolönen.

Lek med tanken att räntan dessutom går upp till 3-4% på bolånet. Då börjar det bli enormt stor del av lönen som går till boende.

Tänk vad sparkvoter som de ovan skulle kunna ge för effekt på annat håll. Nu är det visserligen bara 3-5 år i lånets inledning som denna höga amortering behövs innan belåningen har matats ner till under 70% och takten blir 1 procentenhet lägre per år. Men ränta på ränta på ett långsiktigt sparande på börsen fungerar ju så att dessa inledande år är extremt viktiga för att snöbollen ska hinna börja rulla. Slutsatsen måste bli att överkonsumera inte boende!

Jag misstänker att dessa regler främst inte syftar till att tvinga folk att amortera 3% av lånet per år. Utan snarare avskräcka från att ta dessa stora lån. Och på så sätt kyla av bomarknaden.

Ni som är intresserad av bopriser i Stockholm och dess utveckling kan titta på denna presentation från igår när Joakim Alm hade en presentation hos Erik Penser. Frispråkigt och med fler svordomar än vad man är van vid från en börs-vd.


Wednesday, November 08, 2017

Reklam på bloggar

Den senaste veckan har det varit lite diskussion på Twitter och bloggar kring det här med reklam/samarbeten/sponsrade länkar etc. Exempelvis har Gustavs aktieblogg och Petrusko skrivit om detta.

Som jag ser det är det för det första den som driver en blogg, hemsida, tidning eller TV-kanal som väljer hur man vill ha det. Så länge man håller sig inom lagens ramar. Man kan klaga hur mycket man vill på att TV4 har så mycket reklam att det är omöjligt att se en film där. Men enda rimliga åtgärden då är att göra slag i saken och sluta se filmer på TV4. Inte klaga över reklamen på TV4s Facebooksida.

Att TV4 lyckas ha fler tittare än SVT på sina morgonprogram trots att TV4 gör avbrott för reklam titt som tätt måste vara ett bra betyg för innehållet hos TV4 (eller dåligt hos SVT och brist på ytterligare alternativ). När man betänker att SVT säkert har samma budget för sitt morgonprogram så är det egentligen rätt anmärkningsvärt hur TV4, med det handikapp det innebär att avbryta för reklam, kan locka fler tittare. På samma sätt så måste en blogg med mycket reklam också leverera ett bra innehåll för att fortsätta locka många läsare som kan nås av reklamen.

Hos oss ekonomibloggare finns det ju ingen finansiering i stil med den SVT har. Man ställs då inför några olika alternativ.

Bloggandet som ren hobby:
Utan någon intäkt på bloggen får man ju se det som ett rent nöje. Drivkraften att blogga kan då vara till exempel:

- Få chansen att sprida sina åsikter och påverka läsarna och i förlängningen samhället tex politiskt.

- Kul att bygga nätverk, lära känna andra bloggare och utbyta tankar kring investeringar som hobby.

Bloggande utan reklam men ändå med ekonomisk drivkraft
Även en blogg utan reklam kan ha en ekonomisk drivkraft. Även om den blir lite mer långsiktig. Sådana exempel skulle kunna vara:

- Att skriva om aktier och investeringar och via läsarna får nya uppslag och feedback på ens analyser. Vilket kan leda till bättre investeringar.

- Att bygga ett personligt varumärke som kan leda till affärsmöjligheter i förlängningen genom att tex ge ut böcker, få chansen att skriva för någon tidning, få anställning inom branschen eller hålla kurser.

Blogg med reklam 
Väljer man att ha reklam på bloggen finns det några olika varianter.

- Automatiskt genererad reklam via tex Google Adsense. Du påverkar inte vilka annonser som syns på bloggen och får betalt per klick. Detta bör inte riskera att påverka innehållet i bloggen och placerar man annonserna på ett rimligt sätt ska det heller inte störa läsaren märkbart.

- Länkar i texten som man får betalt på om någon använder för att bli kund eller köpa något. Kan i värsta fall leda till att man skriver om något bara för att få en anledning av avsluta med en länk. Eller att man rekommenderar varan som länkas till trots att den är dålig för att leda till fler avslut.

- Hela inlägg som skrivs som ett samarbete med ett företag som vill nå bloggens läsare. Detta ställer störst krav på att samarbetet känns ärligt och relevant.


De ovanstående drivkrafterna går nog nästan alltid om lott. Det finns helt enkelt ingen rimlig ekonomi i att skriva en blogg bara för att tjäna pengar. Man måste drivas av att det är en rolig hobby i grunden. Och har man inte ett genuint intresse för ämnet kommer det lysa igenom.

Något som inte riktigt kommit fram i debatten om reklam är skillnaden i arbetsinsats som krävs för att driva en stor blogg med många läsare med 5-10 inlägg i veckan. Jämfört med en mindre blogg där man gör 1-4 inlägg i månaden. Med ett heltidsjobb där man bloggar om sin hobby för nöjes skull när andan faller på kanske man anser att man klarar sig utan några hundralappar i reklamintäkt per månad. Vilket gör att man stolt kan berätta att man minsann inte har någon reklam. Att skriva fler inlägg för att få upp antalet besökare och möjliggöra större intäkter på reklamen hinns inte med och prioriteras inte i övriga livspusslet.

I andra änden av skalan kommer jag befinna mig efter årsskiftet. Jag har då slutat jobba visserligen med vetskap om att mina pengar bör räcka resten av livet för det liv jag vill leva. Men älskar man pengar och aktier så skadar det ju verkligen inte att tjäna lite extra. Med obegränsat med tid och låg inkomst blir det mer intressant att kunna tjäna någon tusenlapp i månaden på bloggen. Även om det kommer kräva 20-30 timmar i månaden och ersättningen per timme blir obetydlig. Eftersom bloggen är mycket roligare och friare än andra tänkbara jobb med betydligt högre lön.

Förutom att det självklart skulle vara roligt att tjäna lite mer pengar på bloggen så ser jag även möjlighet att genom samarbeten utveckla bloggen för att skapa mervärde för er läsare. Det vill säga göra aktiviteter som kommer kosta lite pengar att få till. Ett sådant exempel skulle kunna vara att göra olika reportage och besök runt om i landet som kommer innebära kostnader i form av resor och andra utlägg för mig själv. Dessa skulle jag tycka var utvecklande och roligt för egen del, men troligtvis inte så roligt att jag är beredd att lägga ner en massa jobb på det och samtidigt förlora pengar. Så i det fallet handlar det om att göra det med hjälp av en samarbetspartner eller inte alls.

Jag kanske får anledning att återkomma till mina tankar om reportage och lite mer genomarbetade inlägg i framtiden. Tills vidare så fortsätter jag med Google Adsense och enstaka exklusiva samarbeten i form av sponsrade inlägg.

Tuesday, November 07, 2017

4% regeln och preffar

För oss som vill kunna sluta jobba i tidig ålder har ju 4% regeln blivit något av en standard. Den går i korthet ut på att man kan ta ut 4% av sina tillgångar år 1 och sen höja uttagen i kronor motsvarande inflationen. Pengarna ska då räcka för evigt. Det betyder att när man har 25 gånger sitt årsbehov av pengar så kan man ta ut denna summa i dagens penningvärde för resten av livet. Sen kan den som ärver ens pengar fortsätta ta ut motsvarande belopp i aktuellt penningvärde hela sitt liv också. Sen kan den som ärver den personen fortsätta, ja ni fattar.

Har man en aktieportfölj med 4% direktavkastning blir det alltså så att man tar hela utdelningen och att utdelningen per aktie behöver höjas med minst inflationen, så man kan ta ut en lite större summa nästa år för att kompensera för att kostnaderna i livet då har gått upp. Har vi en fondportfölj eller aktier utan utdelning får vi helt enkelt sälja 4% av tillgångarnas värde år ett och sen höja summan kommande år. Försäljningen år 2 kan då bli både 3 och 6% av portföljens värde det året beroende på hur börsen gått under året. Men över tid ska värdet stiga så vi inte urholkar det med för stora uttag.

Detta var säkert gammal skåpmat för nästa alla er som läser den här bloggen. Men det jag tänkte titta på nu kanske kan vara lite nytt, nämligen hur detta funkar på en portfölj med preferensaktier. Hos preferensaktier höjs ju normalt sett inte utdelningen över tid, vilket gör att utdelningen urholkas av inflationen. Som tur är kompenseras det av att preffarna normalt sett ger betydligt mer än 4% direktavkastning. Det gör att vi kan återinvestera en lite del av utdelningen om vi bara behöver plocka ut 4% om året, vilket gör att vi nästa år har lite fler aktier vilket gör att totala utdelningen stiger även om utdelningen i kronor per aktie är konstant.

Såhär skulle det kunna se ut med en preferensaktie med 6,5% utdelning, 4% årligt uttag, 2% inflation och 1% skatt på kontots totala värde. Jag har inte räknat med courtage för återinvestering av utdelningen då det handlar om extremt små summor i förhållande till totalen.

Som ni ser kommer inte pengarna räcka för evigt med dessa förutsättningar. Det beror på att ränta på ränta på det höjda uttaget efter ca 40 år blir större än utdelningen. Och vi får börja ta av kapitalet. Efter 62 år är pengarna slut, vilket får anses vara en ganska lång period. Även om man går i pension tidigt.

- 6,5% utdelning hittar vi hos relativt säkra preffar (tex Klövern pref till dagens kurs). Är man noga med att handla preffarna under inlösenkurs så borde uppsidan i möjlig inlösen väga upp risken för att stabila bolag ställer in utdelningen.
- 2% inflation är riksbankens mål, så det kan hoppas på man lyckas hålla i genomsnitt
- 1% skatt är högre än vi har idag (på ISK/KF), men med mer normal ränta så känns det rimligt att räkna på. Skönt att ha lite säkerhetsmarginal.

I exemplet har jag räknat på helt stabil aktiekurs. Dvs alltid exakt 6,5% utdelning. I och med att vi räknar med att skatten kommer vara lite högre så bör räntan vara lite högre än dagens i snitt. Det ska allt annat lika innebära något lägre aktiekurs vilket gör att utdelningen återinvesteras till en högre direktavkastning och även att skatten blir lägre på grund av minskat portföljvärde. Men det går inte att räkna på alla eventualiteter i 62 år.

Nu har man ju sällan en portfölj bara bestående av preferensaktier. Jag ser snarare preffarna som ett sätt att få upp utdelningen lite de närmaste åren. Då jag räknar med att aktierna i portföljen totalt kommer höja utdelningen mer än inflationen över tid. Men det är ändå skönt att känna att preffarna skulle klara sig ganska bra på egna ben under resten av mitt liv med stöd av tabellen ovan.

Monday, November 06, 2017

Gårdagens Agenda om pensioner

Söndagskvällen började med Uppdrag gransknings upphaussade reportage om skatteflykt långt upp i samhällets toppskikt. Kan inte påstå att jag blev så imponerad av avslöjandet även om Leif Östling blev lite tagen på sängen och provocerad då han var oförberedd på intervjun. Han påstod att han betalar skatt som 1000 vanliga människor men inte får så mycket för det. Sanningen var att han "bara" betalat skatt motsvarande 250 genomsnittliga arbetare de senaste 7 åren. Och med lite betänketid så har Östling även kommit på att välfärden i Sverige ju är toppen.

Notera att Leif Östling inte gjort något olagligt utan betalat svensk skatt på allt han tjänat i Sverige, tysk skatt på allt han tjänat i Tyskland men däremot placerat lite pengar från konsultuppdrag i andra EU-länder med lägre skatt. Den som aldrig köpt något på tax-free butiken vid en utlandsresa för att undkomma skatt kan kasta första stenen.

Om jag inte blev så uppspelt av Uppdrag gransknings avslöjanden så satt jag och kokade i soffan en halvtimme senare när Agenda gjorde ett reportage från en fläktfabrik i Skinnskatteberg. Här fick vi möta en kvinna på 40 år som för ett par år sen fått sitt första fasta jobb. Nu var hon mycket bekymrad över att hon bara skulle få 12.000 före skatt i pension om 25 år. Hon berättade uppgivet att hon var helt inställd på att få leva på knäckebröd då.

Då hon inte verkar gilla knäckebröd så borde hon kanske försöka göra något åt situationen. Hon har trots allt 25 år på sig. Jag gjorde en snabb sökning på hennes namn och det visade sig att hon och hennes sambo hade 4 telefonnummer, 4 personbilar, 3 släpvagnar och 1 traktor skrivna på sig. Om hon säljer hälften av dessa tillgångar så får hon loss lite pengar och troligtvis en lägre månadskostnad. Dessa pengar placerar hon i en indexfond så ska hon nog slippa leva på knäckebröd om 25 år (10.000 kr nu direkt för bilarna och sen 1.000 kr i månaden fram till pensionen ger ungefär 1 miljon med 8% avkastning).

Självklart ska vi ha en pension som går att överleva på (vilket jag tror det gör i Skinnskatteberg på 12.000 kr brutto, även om man köper annat än knäckebröd). Men om man som kvinnans kollega som också var med i programmet vill kunna köpa en sommarstuga så känns det väl rimligt att man sparar ihop till den själv under tiden man jobbar? Inte att den ska finansieras via övriga medborgares skatter?

Sunday, November 05, 2017

Ordet pensionär

Vad ska man egentligen kalla det när man slutar jobba i relativt ung ålder för att leva på pengar man arbetat ihop? Jag har alltid gillat ordet pensionär, men många reagerar på det vilket gör att jag inser att det inte är ett helt klockrent uttryck.

Anledningen till att jag tycker pension är rätt uttryck oavsett om man slutar jobba när man är 35, 50 eller 67 är att principen är den samma. Man jobbar under ett antal år och då stoppas pengar undan och investeras. Vid ett visst tillfälle slutar man jobba och de investerade pengarna betalas ut och tanken är då att pengarna ska räcka tills man dör. Sparar man mycket och investerar bra kommer den möjliga dagen för skiftet tidigare. Sparar man inget privat kommer dagen senare och genom att staten sköter upplägget med avsättningar till allmän pension. 

Principen tycker jag alltså egentligen inte skiljer sig åt mellan att spara 70% av lönen privat i 10 år eller att staten hjälper oss att spara 20% av lönen i 40 år. Den dagen man kan sluta jobba för gott och istället ska leva på dessa pengar som sparats ihop under ett yrkesliv tycker jag man är pensionär.

På pensionsmyndighetens hemsida står det att man ska ansöka om pension tidigast från det att man fyllt 61 år. Och på Wikipedia är definitionen av pension "ersättning från arbetsgivare, försäkringsbolag eller fond till den som permanent förlorat en inkomst". Att man ska behöva ansöka hos någon myndighet om att få bli pensionär eller att någon annan ska betala ut pensionen talar ju lite emot min syn på att man kan bli pensionär innan 40.

Det som är lite roligt med ordet pensionär är att det sticker ut och får folk att tänka till när det sägs av en person under 45. På frågan "vad jobbar du med?" går det ju faktiskt att svara "jag har slutat jobba och är pensionär". Kanske leder det till viss förvirring men ändå en bra grund för fortsatt diskussion där man kan förklara mer. Man kommer ju däremot framstå som både skrytsam och galen om man på samma fråga svarar  "jag är ekonomiskt oberoende". Det var ju ingen fråga om ens privatekonomi man fick, utan troligtvis ville den som ställde frågan veta vad man gör på dagarna. Faktum är också att de flesta som är ekonomiskt oberoende jobbar jättemycket. Att vara ekonomiskt oberoende låter som man kan köpa vad som helst resten av livet utan att pengarna någonsin tar slut. Vilket är ganska långt från verkligheten både för mig och den 67-åriga pensionären.

Ett annat alternativ som seglat upp är begreppet "fri". Men vad menar man med det? Du kan ju ha 15 miljoner kronor i en utdelningsportfölj som täcker dina omkostnader. Men med barn som går i skolan och helst inte vill flytta från kompisarna, en sjuk mamma som behöver dina regelbundna besök och en trädgård som måste skötas om. Är man då verkligen mer fri än backpackern som planlöst reser runt jorden och tar tillfälliga jobb för att få ihop till mat och husrum? Ordet fri är ju så mycket bredare än att du har ekonomin för att aldrig mer behöva jobba, även om den ekonomiska situationen kan skapa bra grund för ett fritt liv. De flesta av oss vill nog inte vara helt fria utan en del av ett sammanhang. Fri att göra vad man vill på dagarna kan man dessutom vara under en period tex under en längre semester eller tjänstledighet, medan pension indikerar att det ska pågå livet ut.

Jag tycker även pension är bra för att det förtydligar att man jobbat ihop pengarna och satt av pengar regelbundet under tiden man jobbade. För mig är inte den som vann 50 miljoner när den fyllde 20 år och aldrig började jobba en pensionär på samma sätt som jag snart kommer vara.

Så tills något bättre ord dyker upp så tycker jag pensionär är bäst! Frågan är ändå om jag inom kort kommer våga svara "JAG ÄR PENSIONÄR!" på frågan vad jag jobbar med? I vissa sociala sammanhang kommer jag säkert säga något i stil med att jag är egen företagare men har förmånen att kunna jobba ganska lite. Det är ju lite farligt att sticka ut för mycket i landet lagom. För ordet pensionär sticker verkligen ut när det sägs av en person under 40.

Friday, November 03, 2017

Jag följer inte planen slaviskt direkt

I slutet på förra året publicerade jag en lista på mina tänkta köp under 2017. Året är ju inte slut än men jag tänkte att det ändå kunde vara intressant att se hur jag ligger till jämfört med planen.


Det är ju svårt att sätta upp en plan i december för exakt hur många aktier man ska ha köpt över 1 år senare. Dels ändrar sig kurserna så totalsumman kan ju utan vidare bli 20-30% både högre och lägre beroende på hur börsen går. Och är man intresserad av börsen så får man ju nya idéer under 12 månader. Så jag tillåter mig att ändra friskt i min excel-fil.

Jag måste därför erkänna att verkligheten kommer landa ganska långt från planen. Men den har ändå varit bra att hålla sig i som en grund. Jag har inte gjort några spontana köp utan alla ändringar har bestått av att jag först ändrat i excel-filen och låtit det gå någon dag innan jag tryckt på köpknappen hos Avanza.

Följande har gått ungefär enligt plan:
Castellum och Investor var två bolag som jag ville prioritera inför året. Jag gjorde rätt stora köp i dessa även under 2016. Målet var att Investor skulle ta sig närmare Industrivärden och dela på förstaplatsen vad gäller vikt i portföljen. Jag har köpt lite fler Castellum och lite färre Investor än planerat men överlag följt planen.

H&M var mitt största innehav i slutet på förra året. Så tanken var att ta det lite lugnt och bara köpa 100 nya aktier. Min erfarenhet är att det är lätt att bli tjurig om ett stor innehav går dåligt och köpa mer och mer i ren frustration. Detta har hjälpt mig att hålla nere antalet köp i H&M. Det har blivit lite fler än 100 då jag gjorde några extra köp när den gick ner runt 200. Men på det stora hela gjort som jag tänkte för ett år sen. Jag tror fortsatt på bolaget och kan absolut tänka mig fylla på lite mer i början av nästa år om kursen är kvar runt 200 kr och jag får några kronor över.

Nordea, Ratos och Telia har jag gjort små köp enligt plan. Mest för att hålla innehaven vid liv om det mot förmodan skulle vända upp i Ratos och Telia. Som ni ser är det småpengar.

I Cloetta har det blivit ungefär hälften så många aktier som tänkt. Har varit för mycket problem senaste månaderna för att jag ska känna någon motivation att fortsätta fylla på. Men ett litet innehav så gör ingen större skillnad på totalen.

Inte gått enligt plan:
Jag har köpt mycket mindre Industrivärden än planerat. Jag vill helt enkelt ge Investor chansen att komma ifatt. Så länge jag har mindre vikt i Investor, den handlas till högre direktavkastning och med större substansrabatt så lägger jag pengarna där.

Kone och JNJ har jag gjort ett par pliktskyldiga köp i. Men till dagens kurser har det inte känts motiverat att ta ökad kostnad i courtage och växlingsavgift jämfört med svenska aktier. Kommer JNJ ner lite i kurs och direktavkastningen upp så lovar jag att slå till ordentligt. För jag skulle verkligen vilja nå slutmålet 250 aktier i JNJ.

Fortum har stigit mycket på slutet och det finns stor osäkerhet på utdelningen. Därför har jag inte köpt några nya alls under året. En tanke här har varit att ha en del utdelning i Euro, för att minska valutarisken om det skulle bli så att vi flyttar utomlands. Men här har det tillkommit ett annat bolag som hjälper till med den biten nämligen Sampo. Under året har jag köpt 140 aktier i Sampo till en kostnad av ca 60.000 kr. Vilket gör att det blivit året största köp. Bolaget var inte alls med i planen inför året.

I takt med att börsen fortsatt upp och min pensionering kommit tidigare och snabbare än jag hade vågat hoppats har jag känt visst behov av att boosta utdelningarna kortsiktigt. Det har gjort att jag köpt preferensaktier motsvarande ca 2% av totala portföljen. Jag hade inga preferensaktier i slutet av 2016 vilket gör att Akelius pref med över 55.000 kr i inköpsvärde har blivit ett av årets största köp. Köper den inte till över 330 kr, så nästan alla köp skedde första halvåret i den. Nu har det blivit en del Klövern pref istället senaste tiden.

Jag har också påbörjat ett indexsparande via bolaget Lysa. Det har dock inte hunnit bli några större summor än som påverkar totala målet för aktieköpen.

Sammanfattning:
Jag köper i små poster utspritt över månaden och siktar på att hamna strax under 1000 kr per köp på svenska börsen med 1 kr courtage. Totalt har det blivit 260 köp till ett värde av 330.000 kr och ett totalt courtage på 440 kr.

Ibland har jag inte orkat dutta med 995 kr åt gången och de utländska köpen siktar jag på 5-10.000 kr per köptillfälle. Med en portfölj på ca 5 miljoner känns ändå 440 kr ok i courtage. Året kommer landa någonstans runt 375.000 kr i totala aktieköp, av detta utgörs ca 100.000 kr av återinvesterad utdelning. Resten av sparande.

Thursday, November 02, 2017

Snart fler pensionärer innan 40?

Att Oskar "Farbror Fri" Lindberg och hans fru får löpsedlar på kvällstidningarna och komma till morgon-TV och berätta om sitt liv som pensionärer vid 40 tyder ju på att detta anses ganska exotiskt.


Min spaning är att jag och Oskar tillhör en idag exklusiv skara, men som om 10-30 år kommer vara något vanligare. Anledningen är att det aldrig varit enklare att bli ung pensionär (eller snuskigt rik om man väljer det) på ett vanligt lönearbete.

Kommande resonemang bygger mycket på anekdotisk bevisföring kopplat till mina äldre släktingar, kollegor etc men också på lite statistik.

2 generationer innan min
Min farmor och farfar föddes på 20-talet. Träffades på 40 talet och fick 4 barn under 50-talet. De växte upp på landet under enkla former, men de behövde aldrig gå hungriga som deras föräldrar ibland hade fått göra som barn. Farfar jobbade 6 dagar i veckan och farmor var hemma med barnen. De hade råd att köpa ett hus i en svensk småstad och lite senare också en bil. Med bilen åkte de på bilsemester till Norge en gång. Oklart är hur alla 6 personerna fick plats i bilen, men barnen fick väl tränga ihop sig där bak.

När barnen flyttade hemifrån var farmor dryga 50 år och hon tog då ett enklare jobb på halvtid under 10 år. Mellan 55 och 70 hade dom det lite bättre ställt tack vare 1,5 lön och inga barn. Det blev några bussresor till Europa med pensionärsorganisationen och ibland kunde alla barnbarn få 500 kr var i julklapp. När de dog fick de 4 barnen ärva 200.000 kr var lagom till sin 65 årsdag. Tack vare främst husets värde men också lite fonder och pensionspengar som de inte hunnit göra av med då orken varit lite nedsatt mellan 80 och 90.

1 generation innan min
Mina föräldrar föddes runt 1950. Träffades på 70 talet och fick 2 barn. De växte upp i småstäder under relativt enkla former (se ovan). Både pappa och mamma har jobbat heltid sen de blev klara med studierna, mamma jobbade dock halvtid några år när vi barn var små. De köpte en bil redan innan de fick oss barn. Bilen användes bland annat till att åka på bilsemestrar till södra Europa. Men ibland flög vi istället på sommarsemester till Medelhavet. En kille i min parallellklass åkte 1992 till Hawaii, vilket var skolans snackis det halvåret.

Långt innan vi barn flyttade hemifrån så började mamma jobba heltid igen. Vilket de sen gjorde fram till pension runt 65 års ålder. Med två heltidslöner och inga barn samt en bostad som stigit i värde kände de sig ganska rika och höjde sin levnadsstandard efter att de fyllt 50. Nu pratar vi inte längre om någon bussresa med PRO som deras föräldrar gjort, utan betydligt lyxigare variater. När de dör kommer de två barnen få ärva 2 miljoner var lagom till sin 70 årsdag. Främst tack vare värdestegring på huset.

Min generation
Då jag inte är riktigt typisk för min generation så får vi istället för att fortsätta historien i rakt nedstigande led byta ut mig. Låt oss istället använda en klasskompis från lågstadiet som vi kallar Jonas.

Jonas och hans fru föddes båda runt 1980. Träffades 2001 och har idag 2 barn. De växte båda upp i var sin storstad och träffades när de pluggade på universitetet. När de var klara med universitetsstudierna så började båda jobba heltid. Det räknar de med att göra till pension med kortare avbrott för föräldraledighet. De har två bilar och en villa. På semestern flyger de ofta till Thailand eller tillbringar tid i stugan i Åre. Båten hinner de tyvärr inte åka ut med så ofta som de hade önskat. Allt talar för att Jonas två barn kommer få ett stort arv lagom till sina 75 årsdagar.

Nästa generation
Jonas dotter Greta föddes 2010. Hon har ännu inte gjort så många val i livet som påverkar framtiden men utifrån kvartsamtalet med skolfröken verkar Greta ha lätt för sig i skolan och kan säkert gå en lysande ekonomisk framtid till mötes.

Frågan är då om den ekonomiska utvecklingen vi sett i de 3 ovanstående generationerna ska fortsätta? Ska Greta och hennes fru (modernt jag vet) verkligen ha fler än 2 bilar och bo finare än i en villa? Och åka på lyxigare och längre resor än till Thailand? Eller kommer delningsekonomin till och med göra att de klarar sig på att dela en bil med grannarna via någon app?

Den ekonomiska utveckling som jag försökt beskriva ovan syns i denna graf över reallönerna i Sverige. Dvs lön minus inflation.

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/

Det vi ser är att med undantag för en period med hög inflation på 80-talet så har vi haft väldigt fina reallöneökningar. Köpkraften har gått upp. Vilket förklarar varför Jonas med fru och barn kan flyga till Thailand varje år medan farmor och farfar fick åka bil till Norge en gång var 10e år.

Det betyder också att den som inte lockas av en allt högre konsumtion år ut och år in kommer få lättare och lättare att spara undan pengar. Att man kunnat bli extremt rik på börsen om man varit uthållig de senaste 100 åren finns det verkliga exempel på. Men att Aktiestinsen kom upp i över 140 miljoner var främst för att han blev väldigt gammal och jobbade hela livet. Det var till exempel först vid pensionsålder som han nådde upp till den första miljonen. Givetvis var en miljon mer pengar då än nu, men det gick inte att spara så mycket på en låg lön som anställd på SJ. 

Någon som gör samma resa som Aktiestinsen men föds 100 år senare kan säkert komma upp i 1,5 miljard i reala termer, dvs 10 gånger rikare vid sin död än vad Stinsen blev. Eller så kan man välja att sluta jobba vid 40. Enda uppoffringen blir då att man får nöja sig med att leva på den ekonomiska standard som var normal för de som föddes en generation tidigare. Vilket borde bli lättare och lättare.

Ovanstående resonemang kring framtiden baseras på att ekonomin både vad gäller reallöner och börs fortsätter att utvecklas ungefär som tidigare. Jag vet att det är mer populärt att tro att det ska gå åt helvete, att vi lever på lånad tid och att vi aldrig mer kommer få det lika bra som idag.

Wednesday, November 01, 2017

Bloggen fyller 11 år idag

Jag kommer ihåg det som igår när jag 1 november 2006 tänkte att det fanns för få bloggar om privatekonomi, spara pengar och bli rik. Och därför startade en egen blogg.

Jag gjorde ett inlägg på Twitter igår med anledning av den kommande årsdagen som fick väldigt stor uppskattning. Syftet var att inspirera till vad långsiktigt sparande faktiskt kan innebära.


Jag har faktiskt inte läst igenom hela bloggen systematiskt någon gång. Men det händer att jag slumpvis tittar till lite gamla inlägg ibland. Det är ju mycket som hänt både på det personliga planet och i omvärlden på 11 år.

När jag började blogga var jag dels själv nybörjare inom sparande och det fanns inte så jättemycket lättillgänglig information att ta del av. Så det är ju med viss förfäran jag läser vissa tankar från de första åren. Det var mycket fokus på tillväxtmarknadsfonder och hur börsen gått under natten i Asien. Jag hade regelbundet tävlingar på bloggen där vi skulle gissa vilken fond som skulle gå bäst den kommande månaden. Rätt meningslöst kan tyckas såhär i efterhand. ISK var inte uppfunnet men det fanns något som hette Kapitalförsäkring som jag tyckte verkade svårt och rörigt. Att Nordeas fondavgifter var i högsta laget var inte heller något jag grubblade så mycket på under det första året.

Till mitt försvar så skrev jag samtidigt mycket då som jag tänker exakt samma sak om idag. Jag trivdes bra med att jobba och skrev att jag kanske kommer jobba vidare till både 50 och 60 men att jag ska ha chansen att själv välja från det att jag fyller 40. Att jag var så klarsynt som 25-åring är jag ju tacksam för idag.

Det är också mycket i omvärlden som förändrats. Till exempel var diskussionen kring amortering eller fondsparande inte riktigt lika lätt att reda ut när bolåneräntan var 5%. Att jag som ung person som nyss köpt min första bostadsrätt i Stockholm hade ett bolån på 50.000 kr är också lite gulligt såhär i efterhand.

Ett roligt inlägg som jag sprang på är från när Facebook kom till Sverige sommaren 2007. Jag hade testat det och tänkte att syftet var att man skulle kunna få kontakt med gamla klasskompisar. Jag skrev att det var nog kul i ett par veckor men hur kul är det på sikt att prata med kompisar från lågstadiet som man inte träffat på 15-20 år? Jag fick medhåll i en kommentar från en läsare som utsåg Facebook till 2007 års fluga. Lite kul såhär med facit i hand.

Vill du har mer nostalgi frågade jag er läsare om ert favoritinlägg för precis ett år sen, alltså när bloggen fyllde 10 år. Dessa samlade jag i detta inlägg som innehåller några godbitar.

Kommer du ihåg hur du tänkte kring ekonomi och ditt framtida liv för 11 år sedan?